| |
|
BAKGRUND
Sandviken firar 150 år. Samtidigt flyttar Sandvik sitt huvudkontor till Stockholm.
En handling som provocerar anhängare av ”sandviksandan”.
Baptistkyrkan innefattar historien om kyrkan mitt i byn, som genom hård sekularisering och trycket från bruksortens pågående strukturomvandling blev kulturhuset som ingen vill driva.
Det är vad konstfestivalen SAFE har att förhålla sig till.
När baptistförsamlingen i Sandviken bildades år 1888, var det efter devisen Enighet och Seger med uppgift att "förvärfva och besitta ett samlingshus för verksamhetens bedrifvande".
Runt om i världen finns liknande samlingspunkter, som enar, skapar trygghet men också utestänger.
I arbetet deltog många sandviksbor, som efter sitt ordinarie dagsverke hjälpte till med transport av slaggsten från Jernverket och grävning av grunden.
Kyrkan och bruket ingick alltså ett tyst äktenskap. Idag är kyrkan Sandvikens enda kvarvarande, centralt placerade sekelskiftesbyggnad.
Men kommer den att överleva strukturomvandlingen? Och kan en kyrka avkristnas till förmån för annat?
Så här svarar kyrkoherde Lars Stenström:
”När ett kyrkorum inte längre ska användas för församlingens gudstjänster ska det tas ur bruk vid en gudstjänst där detta tillkännages.”
För att markera hur viktigt detta är har man sagt att gudstjänsten ska ledas av biskopen eller präst som biskopen utser.
Om nu allt detta skulle ha genomförts hamnar vi i frågan om byggnaden sedan bara ska stå och förfalla eller om den kan användas till annat.
Många människorna försvarar sin kyrka och vill absolut inte att den skall säljas för att till exempel bli restaurang eller vandrarhem.
Det verkar som om man hellre ser att kyrkan står och förfaller än att den görs om till något annat.
Kyrkorummet och kyrkobyggnaden betyder väldigt mycket för människor lokalt.
Kyrkan påminner om det heliga och den representerar församlingen som gemenskap och symboliserar den lokala samhörigheten historiskt och i nutid.
Man skulle nästan kunna se kyrkobyggnaden och kyrkorummet som en bygdens identitetshandling.
Lägger man ner sin kyrka förlorar man därmed också en viktig del av sin självförståelse.
På motsvarande sätt är hela Sandviken byggt kring ett annat “altare”, Järnverket, och konsuln Göran Fredrik Göransson. Med Chicago som vag förebild.
Sandviken och sandvikarna med sin “sandviksanda” är indragna i en stor virvel av industriell omstrukturering, som ritar om den ekonomiska kartan i hela Europa.
Mönster av omstruktureringen varierar från ett land till ett annat och mellan olika sektorer. Nedskärningar, outsourcing och uppsägningar är fortfarande det
vanligaste sättet att parera en bräcklig ekonomi och osäkerhet. Men oavsett tillvägagångssätten är omstruktureringar ett försök att hantera och förutse förändringar,
och samtidigt ta itu med frågor av ekonomisk, social och miljömässig betydelse.
Frågan är hur Sandviken hanterar en framtida avindustrialisering – i ljuset av Baptistkyrkans avkristnande?
Mikael Strömberg
| TILL SIDANS TOPP |
|
